Under en vecka har röster från svunna tider hörts i Sundsvall. På socialdemokratiska
partiets kongress. Ja, ska vi vara ärliga... är det inte
röster från gamla tider, utan halvgamla. En gång, på 1920- och 1930-talen, var socialdemokraterna en
organisation av arbetare som ville göra rätt för sig genom hårt arbete, men som också krävde en anständig
betalning för det de gjorde och en anständig behandling på arbetsplatsen. På söndagen plockade de fram
den mörka kostymen och besökte gärna ett partimöte eller spatserade på bruksgatan och lyfte på hatten
för arbetskamrater och till och med chefen och prästen.
Kravmaskin
Under 1950- och 1960-talen förvandlades socialdemokraterna till en kravmaskin, där affärsidén
var att plocka av de produktiva krafterna så mycket som möjligt, utan att göra det som tidigare
generationers socialdemokrater alltid gjort, att arbeta hårt.
Socialdemokraterna blev en intresseorganisation för den offentliga sektorns anställda och för dem
som levde på bidrag från den offentliga sektorn. För att öka den kretsen och konsolidera ställningarna
ökades kostnaderna för bidragen och även antalet anställda ökades i den offentliga sektorn. Samtidigt
sänktes kraven på hårt arbete.
De få och de många
Men detta fick en ände med förskräckelse under slutet av 1980-talet. Antalet offentligt anställda
och beroende av statliga bidrag var så många att det inte längre gick att finansiera det hela genom att
beskatta de produktiva krafterna i näringslivet. De produktiva var för få för att finansiera de många
gånger fler som var beroende av statens och kommunernas pengar. Resultatet känner vi alla, ekonomisk kris,
eftertanke och omprövning hos socialdemokraterna. En framgångsrik omprövning, som innebar att stat och
kommun drog ner på sina verksamheter. Semesterdagar drogs in och bidrag skars ned.
Bidrag och skatter
Men i bakhuvudet fanns de gamla tankarna kvar. Arbeta mindre och kräva mer. Och en socialdemokratisk
partikongress är en halleluja-tillställning för orealistiska krav. Nu har beslut bland annat fattats om att
partiet ska arbeta för kortare arbetstid – trots att det grundläggande problemet för svensk ekonomi är att
det arbetas för lite. Olika bidrag ska höjas. Fantasin när det gällde skattehöjningar var mycket stor.
Båtskatt (ger naturligtvis nästan ingenting till statskassan, den båtskatt som fanns och avskaffades
kostade mer att driva in än den gav till staten), höjda inkomstskatter i form av fortsatt “värnskatt” trots
ett högtidligt löfte att “värnskatten” bara var tillfällig under den svåra krisen.
Dubbla budskap
Intressant är dock att partikongressen kunde jubla åt förmögenhetsskatteändringar som innebar att
ett tjugotal miljardärer slipper betala förmögenhetsskatt. Jublet berodde möjligen på att skatteminister
Thomas Östros berättade att miljardärerna skulle slippa skatt på en presskonferens i ett angränsande rum,
medan finansminister Erik Åsbrink inte sa ett ord om detta inför kongressen, utan berättade att det
skulle bli högre förmögenhetsskatt för de småsparare som hade aktier i företag som flyttat från A-listan
under de senaste månaderna.
Statsministern heter Göran Persson och den miljardär som tjänar mest på de nya generösa reglerna
heter lustigt nog också Persson, Stefan är förnamnet. Kan någon tänka sig vilket liv det hade blivit om
moderaterna hade infört särskilda regler så att miljardärer slapp betala skatt för samma tillgångar
som vanliga småsparare ska betala skatt för?
--- (totalt 12) ---
Europa i utförsbacken – Gårdagens idéer kan inte skapa morgondagens samhälle 07 jun 1997
Start text...
...text... text...
Delrubrik
Text.
Delrubrik
Text.
Delrubrik
Text.
...xxx...
xxx.
Under mars 1997 fortsätter den målmedvetna islamiseringen av socialdemokratin med ett
seminarium på Bommersvik. Detta är det andra seminariet av fyra. Det
första... ägde rum på Brunnsvik i juni 1996.
Bommersvik
Bommersvik är en kursgård som ägs av SSU och är belägen vid sjön Yngern i Järna Kommun.
Gården köptes 1937 och blev då formellt Förbundsskolan Bommersvik.
Enligt Arbetarrörelsens Arkiv togs år 2000 "beslutet att bolagisera
Bommersvik och öppna upp för privatpersoner och företag att hyra för konferenser och dylikt. Anläggningen
går därmed sedan år 2000 under namnet Bommersvik Konferens AB."
Enligt Bommersviks sajt anno 2025 har den snobbiga och rika socialdemokratins anläggning 19
konferenslokaler och 20 grupprum.
Islamiseringsprocessen
Hur den socialdemokratiska islamiseringsprocessen har planerats och verkställts framgår ur
Broderskapsrörelsens Rapport 4/99, som är socialdemokraternas
religionsindoktrinerande gren, som innan islamiseringen påbörjades var konfessionelt kristen.
Processen startade 1994 då Muslimska Brödraskapets frontorganisation SMR - Sveriges Muslimska
Råd kontaktade Socialdemokraterna.
Fyra seminarier
"En arbetsgrupp bestående av representanter för SMR och Broderskapsrörelsen har träffats regelbundet
för att finna arbetsformer och leda arbetet.
Gruppen har i huvudsak bestått av: Mahmoud Aldebe, Mostafa Kharraki, Ahmed Ghanem och till en början
Haytham Rahmeh för SMR, och Ola Johansson, Christer Gustavsson och P A Sahlberg, samt senare också Görel
Sävborg-Lundgren för Broderskapsrörelsen.
Fyra gemensamma seminarier har arrangerats med deltagare från SMR och Broderskapsrörelsen.
Seminarierna har inneburit en rejäl dialog mellan socialdemokratiska idéer och traditioner samt
muslimska ideal för samhället."
De två första seminarierna
"1) Det första ägde rum på Brunnsvik juni 1996 med medverkan bl.a. av religionshistorikern
Christer Hedin, folkhögskollärare Per Erik Kaj och den tunisiske partiledaren Rached Ghannouchi. Då
deltog också muslimer från Norge och Danmark.
2) I ett seminarium på Bommersvik i mars 1997 medverkade Ibrahim Al Marzouqi från Abu Dabi, Ahmed
Al-Rawi från Federation of Islamic Organisations in Europe samt Jan De Volder från den katolska
lekmannaorden Sant Egidio."
Seminarierna nummer tre och fyra ägde rum i mars 1998 och i oktober 1998.
"Sammantaget har ett 100-tal personer varit med från de båda organisationerna, flest från SMR."
Ministrar inblandade
"I arbetet har också ingått överläggningar med och uppvaktningar hos integrationsminister Lars
Engquist, partisekreterare Ingela Thalén och ministern för flyktingfrågor Pierre Schori.
Pierre Schori, Ingela Thalén, Pär Axel Sahlberg och Ola Johansson har deltagit och talat vid
muslimska konferenser, i flera fall med över tusen deltagare."
"Strategi och mål"
I denna del av rapporten radas specifika mål upp där socialdemokratins islamisering uttrycks
i siffror. Språket är dessutom kommandobetonat. Detta är direktiv om vad som "ska" hända, inte om
vad någon arbetsgrupp hit eller dit bara föreslår.
"Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att:
2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på
• 15 kommunala fullmäktigelistor,
• 5 landstingslistor och på
• riksdagslistorna i minst 5 län
• SAP skall ha 2 000 muslimska
medlemmar och
• 300 skall ha fått en politisk
grundutbildning
Ett viktig del i arbetet är att aktivt föra fram muslimer för uppdrag i styrelser och nämnder."
(Texten har här återgetts ordagrant med ord som "Ett viktig" istället för "En viktig" och med en
blandning av "ska" och "skall".)
Kvoter
Raporten nämner här inte ordet "kvot". Men det som anges är konkreta kvoter. Så och så många
förtroendevalda socialdemokrater "ska" vara muslimer.
Det är nog inte heller så att alla dessa muslimer nödvändigtvis ska utses av Muslimska Brödraskapet,
men åtminsone en del som får viktiga poster ska högst troligen positioneras fram av deras
frontorganisation SMR.
Först en ursäkt för att vi inte kom
med... någon kommentar förra veckan. Vår nätleverantör AlgoNet hade
gett felaktiga anvisningar för uppgradering av programvaran och där stod vi utan fungerande kontakt med vår egen
sajt. Det tog tio dagar att nå AlgoNets supportavdelning per telefon.
Delrubrik
Text.
Delrubrik
Text.
Delrubrik
Text.
...xxx...
xxx.
Timothy McVeigh sitter sedan länge häktad för den bomb
som... för två år sedan sprängde Alfred P. Murrah
Federal Building i Oklahoma City i luften. Bombdådet kostade 168 människor livet.
Inte medlem i högerorganisation
Bara några dagar efter dådet greps en person, Timothy McVeigh, som passade väl in
på bilden av hur en skurk ser ut hos vänsterkretsarna kring president Clinton. Han hade, påstod
man inledningsvis, varit med i en militant “högerorganisation”, Militian. Det visade sig dock
efter en tid att McVeigh varit på ett enda möte och då med en bekant som ville introducera honom.
Falsk myt smutskastar högern
Organisationen ifråga hade snabbt konstaterat att de inte var intresserade av att ha medlemmar av
McVeighs kaliber. Likafullt sprids fortfarande myten att McVeigh var medlem i Militian. McVeigh
är tillsammans med Terry Nichols anklagad för dådet.
Två nästan likadana lastbilar
Det påstås att McVeigh identifierats med hjälp av en lastbil från hyrbilsföretaget Ryder,
som ska ha setts i Oklahoma City kort tid före dådet. Det är bara det att Ryder hyrt ut två nästan
likadana lastbilar samma dag. Och bägge bilarna sågs i Oklahoma City. Den ena stannade till och med
för att låta passageraren fråga om vägen till Alfred P. Murrah Federal Building.
Var det verkligen välplanerat?
Om dådet var så välplanerat, som FBI låtit påskina, borde den skyldige åtminstone i förväg ha
lärt sig vägen till målet för attentatet. Och om han kört vilse förvisso inte exponerat sig genom att
fråga efter vägen hos allmänheten.
Uselt FBI-arbete
FBI har inte brytt sig om att söka efter den andra bilen. Kanske för att mycket talar för att
det var FBI själv som hade hyrt den! Det finns seriösa utredare som påstår att de federala
myndigheterna själva på något sätt var inblandade i affären.
Konspiration?
Den konspirationsteorin har uppkommit sedan det visat sig att vare sig FBI-kontoret eller
BATF-kontoret (Bureau on Alcohol, Tobacco and Firearms) bägge belägna i
Alfred P. Murrah Federal Building var bemannade när bomben exploderade.
BATF har gjort sig känt som huvudansvarig för attacken mot David Koresh sekt i Waco Texas och en
lång rad andra våldsdåd i statens namn.
Felaktiga uppgifter
Efterforskningarna efter attentatsmannen påminner mycket om den klantigt genomförda jakten på
Olof Palmes mördare. En rad felaktiga uppgifter har spritts i pressen, uppgifter som nu när
rättegången kommit igång avslöjas den ena efter den andra.
Vittnen saknas
Det har till och med visat sig att åklagaren inte har ett enda hållbart vittne som kan knyta
Timothy McVeigh till brottsplatsen. Det sista vittnet från åklagarsidan försvann från listan i
mitten av februari.
Icke-trovärdiga vittnen
Det vittne som först påstods ha känt igen McVeigh på en teckning som FBI publicerade efter
dådet lyckades inte peka ut McVeigh vid en vittneskonfrontation. Det berättade aldrig FBI. Det kom
fram först under de förberedande rättegångsförhandlingarna.
Vittne nummer två påstod sig ha sett McVeigh fly från bombplatsen, men FBI har själv avfärdat
vittnet som inte trovärdigt.
Det tredje och sista vittnet har inför rättegången förklarat att han
inte är säker på vem han såg – om det var McVeigh eller någon annan. Polisen brydde sig aldrig om att
låta vittnet (William Dunlop) delta i en vittneskonfrontation.
Oeniga vittnen,
varav en småbrottsling
Bilen hyrdes på företaget Ryder i Junction City. Den som hyrde bilen hade ett falskt körkort.
Två personer på Ryder talade med den som hyrde bilen. De har visserligen pekat ut McVeigh, men de är i
övrigt inte ense om vad som hände den dagen. Och den ene har gripits för ett flertal småbrott under
senare tid. Hans trovärdighet är därmed starkt ifrågasatt.
Försäkringsbedragare
eller falskt vittne?
Det enda kvarvarande vittnet är en bensinmacksföreståndare som säger att McVeigh tankade bilen
drygt tio mil norr om Oklahoma City, natten innan bombdådet. Försvaret har emellertid upptäckt att
just det vittnet tidigare sökt om ersättning för att han förlorat större delen av sin syn.
Antingen är det en försäkringsbedragare eller ett falskt vittne.
Brott ska utredas
utan inslag av politisk styrning
Skurkar ska kastas i fängelse. Men i ett rättssamhälle har vi skyldighet att se till att det är
skurkar och inte oskyldiga som kastas i fängelse.
Palmeutredningen visar på ett skrämmande sätt vad som kan hända om det går alltför mycket politik
i en brottsutredning. Oklahoma City är en amerikansk
motsvarighet.
Sverige håller på att utvisa mer än 1.000 politiska flyktingar från
den... kommunistiska diktaturen på Kuba.
Schori och bödeln Castro
Den svenska regeringen har fastställt att kubanska demokratiaktivister inte kommer
att förföljas om de skickas tillbaka till Kuba. Contra utgår från att det är biträdande
utrikesminister Pierre Schori själv som tycker att Kuba är ett trevligt ställe.
Han kastades ju inte i fängelse utan trakterades på bästa sätt av bödeln Castro när
Schori var på besök på Kuba.
Tvångsrepatriering till
misär och förföljelse
Och faktiskt, han släpptes ut ur landet och slapp leva med det kommunistiska ekonomiska
system som de kubanska flyktingarna skickas tillbaka till. Medan de kubanska flyktingarna tvingas
tillbaka inte bara till ekonomisk misär utan också till politisk förföljelse. Pierre Schori
däremot kan fortsätta sitt komfortabla liv i lyxförorten Lidingö utanför Stockholm.
Svenska skattepengar
går direkt till diktaturen
Enligt uppgifter från kubanska flyktingar i Miami, organiserade i organisationen Vigilia
Mambisa, betalar nu Sverige 7.000 dollar per flykting som skickas tillbaka till Kuba.
Uppgifterna kommer från organisationens ordförande A Saavedra och har återgetts i
radiosändningar i Miami.
Betalningen går direkt till diktaturen och är ett krav för att kubanerna ska ta emot de
deporterade på ett smidigt sätt.
Avrättningar och repressalier
Vi vet vad som hände med de flyktingar som återsändes till det kommunistiska Sovjet
efter andra världskriget. De som inte avrättades skickades till Gulag.
Lästips: Läs mer i Valentins Silamikelis bok
Baltutlämningen, som utgetts av Contra.
Exilkubaner i kontakt med Contra
Contra har kontakter med exilkubaner i Miami och så fort ytterligare detaljer kommit
fram kommer vi att vidta nödvändiga åtgärder för att dra fram dessa tvivelaktiga och
omoraliska affärer i
ljuset.
Alla ledande personer i det kinesiska kommunistpartiet har ett direkt personligt ansvar
för det som skett i Kina de senaste femtio åren. Ingen är ju så ung att de kunnat undgå ansvar
ens för det som skedde i början av perioden.
Senil galjonsfigur
Den höga åldern... som de kinesiska ledarna har visar
för övrigt en av det kommunistiska systemets svagheter. Om än en av de mindre. Det finns ingen
naturlig mekanism för byte av makthavare. De som lyckas styra en senil galjonsfigur bakom kulisserna
kan ha den verkliga makten utan att ens vara kända av de styrda.
En gammeldags diktatur har åtminstone ett namn som kan göras slutgiltigt ansvarig för brotten.
Skurken må sedan heta Papadopoulos eller Somoza.
I det kommunistiska systemet kan den skurk som visas upp för massorna ha förvandlats från chefsskurk
till zombie – som Brezjnev, Mao eller Deng. Men en gång i tiden har även dessa zombies varit ansvariga
för brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Ansvarig för 100 miljoners död
Deng studerade redan på 1920-talet politik i Moskva och kom tillbaka till Kina 1927. Han var
redan då engagerad i kommunistpartiet, som 1949 skapade världens hittills blodigaste diktatur, en
diktatur som om man ser till antalet dödsoffer får de romerska kejsarna, Stalin och Hitler att
framstå som enkla dilettanter. Ända sedan 1945 var Deng medlem i kommunistpartiets centralkommitté
och därmed ansvarig för den politik som ledde till 100 miljoner kinesers död. Under två korta perioder
på 1970-talet, när ännu värre typer än Deng hade makten, var han placerad i maktlösa sidopositioner.
Men under större delen av de senaste 50 åren har han haft en central position i partiet. Han har
kraftfullt stött jordbrukskollektiviseringen, förtrycket av de intellektuella och regimkritikerna och
“det stora språnget framåt”, som bara det kostade 20 miljoner människor livet.
Massakern 1989
Mer spektakulärt under senare år var att det var Deng personligen som gav ordern om massakern på
Himmelska Fridens Torg i Peking den 4 juni 1989, då hundratals demokratiförespråkare kallblodigt sköts
ned inför världspressens kameror. Många fler, ja tiotusentals gånger så många, har försmäktat i det
tysta i Laogai-systemet (de kinesiska koncentrationslägren), i klostren i Tibet, skjutits inför
tiotusenhövdad publik efter summariska “rättegångar” eller dött av svält i följderna av det katastrofala
kommunistiska system, som under decennier fått Dengs lojala stöd och som först på senare år luckrats upp
något.
Men än idag är Kina en kommunistisk diktatur utan de mest elementära mänskliga friheter. Människor
kastas i koncentrationsläger och skjuts på lösa grunder och snart ska detta system få ytterligare fem
miljoner Hongkong-kineser att förtrycka.
Stabilitet kallas det av somliga svenska politiker.
Skam åt dem.
Skrift sammanfattar brotten
Vill Du läsa mer om kommunisternas brott mot det kinesiska folket rekommenderar vi skriften
Kommunismens offer i Kina, som skrivits av Richard Walker på uppdrag av den amerikanska senaten
och som sammanfattar brotten på endast 36 sidor. En annan bok som tar upp frågan är
Simon Leys: Kinesiska skuggbilder, skriven av den före detta belgiske kulturattachén i Peking,
som senare blivit professor i kinesiska språket och litteraturen vid Australian National
University i Canberra.
När den borgerliga regeringen sänkte arbetslöshetsersättningen till 80 procent blev det
omfattande protester från LO. Busslaster med fackliga aktivister skickades till Stockholm för
protestdemonstrationer, som fick... livlig uppbackning
av den dåvarande socialdemokratiska oppositionen. I regeringsställning var socialdemokraternas gamla
politiska linje som bortblåst och ersättningen sänktes ytterligare till 75 procent.
LO protesterade pliktskyldigast och Ingvar Carlsson lovade att ersättningen åter skulle höjas när
det statsfinansiella läget så medgav. Nu har det skett, låtsas LO och regeringen. Fast löftet är i själva
verket fullständigt innehållslöst.
Färre får stöd
Ersättningen höjs visserligen från 75 till 80 procent. Och med det låter sig LO nöja. Men den höjda
ersättningen finansieras genom att reglerna skärps så att färre personer verkligen får något stöd. Till exempel
ska det framöver krävas att man arbetat sex månader istället för fem för att bli berättigad till stöd.
Denna och andra regler som begränsar stödets räckvidd ska spara in precis så mycket så att pengarna räcker till
höjningen från 75 till 80 procent för dem som trots allt får stöd. Sett från alla arbetslösas utgångspunkt är det
hela inte alls någon förbättring. Sett från de arbetslösa som är mer väletablerade på marknaden är det en
förbättring på bekostnad av dem som har det verkligt svårt.
Privilegier
Att LO låter sig nöja med den här bluffen är inte särskilt konstigt. LO är alltmer en intresseorganisation för
dem som har arbete inom ramen för lagen om anställningsskydd (LAS) i deras kamp att få behålla sina privilegier
på bekostnad av korttidsanställda, vikarier och arbetslösa. Och konsekvensen blir att det är mer troligt att de
som är med i LO får stöd än de som inte är med.
De på marginalen, som inte klarar inträdeskraven till a-kassan är inte med i LO i lika hög utsträckning som de
andra. Men det är naturligtvis just de som är mest i behov av stödet. De andra har åtminstone haft ett riktigt jobb
under någorlunda lång tid.
Det är dock häpnadsväckande att press och media kan kalla regeringens och LOs bluff för höjd arbetslöshetsersättning.
Höjningen för de arbetslösa som grupp är inte en enda krona.
A-kassa utan facket
Du vet väl att Du kan vara med i arbetslöshetskassan utan att behöva vara med i facket! Enligt lag är alla
arbetslöshetskassor skyldiga att ta emot också medlemmar som vill ansluta sig individuellt utan att vara med i facket.
Det är bara att ringa eller skriva till den kassa som arbetar inom Ditt yrkesområde. Ibland kan Du ha ett par olika
kassor att välja på. Då kan det löna sig att fråga efter medlemsavgifterna, för priserna på arbetslöshetsförsäkringen
varierar högst avsevärt mellan olika kassor. En artikel om hur man kan ansluta sig till a-kassan utan att vara med
i facket – och en förteckning över alla kassor – finns på sidan 9 i
Contra nr 7 1990.